Race report: Tjurruset 2013

Poserande vid uppvärmningen

Poserande vid uppvärmningen

Dagen var kommen, lördagen den 5 oktober, som agerar ett skönt avbrott i min nu annars styrketräningsfyllda tillvaro. Man har ju genom åren hört att tjurruset ska vara någonting i hästväg och riktigt grisigt jobbigt. Det första som slog mig var istället hur långt det är till Tullinge! Man kör och kör, men man kommer aldrig fram :). Tillslut kom vi i alla fall fram jag och mitt evige supporterteam, bestående av min fru Aida, 20 minuter innan start. Det visade sig vara precis lagom då jag kunde ta mig från parkeringen ned till startområdet joggandes för att ansluta till uppvärmningen när den startades.

Friskis och svettis hade som sig bör vid idrottsarrangemang en bra uppvärmning

Friskis och svettis hade som sig bör vid idrottsarrangemang en bra uppvärmning

Jag hade jobbat mig fram i min startgrupp, 3 start 14:00, för att få komma iväg i täten och slippa trängas så mycket med resten. Det visade sig senare att man rätt så snabbt kom ikapp de grupper som startade tidigare så det blev oundvikligen trångt i alla fall.

Loppet började med ganska go (läs platt) terränglöpning i form av åkermark/leråker för att sedan gå in i lite mer kuperad terräng och skog. Lagom tills dess att ungefär en kilometer var avklarad passerades Lida friluftsgård och man vände ned i bäcken som rinner från parkeringen ner mot sjön. Väl nere på stranden möttes man av ett typisk militärhinder som man kröp under och ned i vattnet. ISKALLT vatten upp till naveln vadade man igenom i ca 200 m för att sedan värma upp sig igen genom att springa uppför slalombacken och passera ungefär 2 km.

Kroppen blir ju lite halvknasig när den växlar mellan kallt och varmt så kilometer 3 blev, även om den var fylld av trevlig (läs mycket utför) löpning, lite som en ”komma igång igen”-passage. Lagom tills dess att man fått upp tempot och värmen kom man in i skogen igen i början på 4:e kilometern och det blev ganska tätt och kuperat. Det drog ned tempot en hel del och det var i princip omöjligt att ”köra om”.

Kilometer 5 ledde en över leråker och ”seglöpt” terräng än en gång in i skogen där ett rejält djupt (läs 2,5 – 3 meter) dike fyllt med vatten innan rejält kuperad terräng i skog följde. Nu började man ana vart det bar av då det kom segtrampad sand under fötterna och helt plötsligt under kilometer 6 öppnade sig en STOR sand grop. Jag vet inte hur djupt sandtaget är, men det kändes som en höjdskillnad på i storleksordningen 30 meter. Här tog man sig ned på den branta sidan, efter det att man tagit sig över (eller under) ett löphinder (modell 3000-meter hinder), för att sedan ta sig uppför den låååååånga och höga backen på andra sidan i minst sagt trögtrampad sand.

När man kom till toppen av sandtaget var det ca 2 km kvar och jag kände oförskämt fräsch. Eftersom man i princip från km 4 hade rätt svårt att hålla uppe tempot p.g.a. antalet löpare som var med hade jag helt enkelt fått vila en hel del, så det var bara att trampa på. Det var en hel del kuperat med ett ”sandstup” och efterföljande vertikal uppförsbacke innan man kom in på den avslutande ”platta” löpningen inför det stora avslutande hindret.

Kärret, som när jag kom dit var mer som en 70 meter lång och 1,6 m djup lerpöl, var det största och absolut roligaste hindret på banan. Jag kom fram och såg hur folk försökte undgå att bli blöta så lite smått full-i-fan tog jag sats och hoppade så långt och högt jag kunde vilket resulterade i att hela jag gick ned under lerytan :). Det var också i det här hindret som jag åsamkade mig den enda skadan från loppet. Någonstans i mitten klev jag framåt varpå jag föll ner i en förskjunkning och smällde i underbenet rejält.

Ut ur kärret, kladdig som få! :)

Ut ur kärret, kladdig som få! :)

Det som var riktigt kul med kärret var att det rådde festivalstämning runt det. Hit hade all publik samlats för att heja på sina nära och kära eftersom det låg till så pass att de hann till målet för att möte sina hjältar. När man kom upp ur det var det 200 m ”skaka-av-sig-löpning” följt av ett, som tidigare fast längre, militärt kryphinder innan man kunde defilera in i mål.

Jag gjorde det på 57:06 vilket gav med 349:e platsen bland 3800 manliga löpare. Då mitt mål något ad-hoc blev att ta mig in bland de översta 10 % så är jag mycket nöjd. Känslan kvarstår dock att jag hade kunnat göra det betydligt fortare om det bara varit lite färre människor med, men det är väl lite av charmen också :).

I mål på tiden 57:06

I mål på tiden 57:06

Slänger med håret :)

Slänger med håret :)

Nöjd löpare!

Nöjd löpare!

Jag kan varmt rekommendera Tjurruset till alla, oavsett ålder, kön eller fysisk förutsättning. Det var ett riktigt roligt arrangemang som om inte annat blir ett riktigt roligt träningspass! Mer info om Tjurruset hittar ni på www.tjurruset.se