11:01:55 och kroppen mår fortfarande som en kung!

Det är alltså inte en sluttid på ett lopp det handlar om, heller inte ett klockslag utan det är föregående veckas träningsdos. 11 timmar, 1 minut och 55 sekunder exkluderat en del stretching. Jag har aldrig tränat så mycket på en vecka, förutom när jag gjort riktigt långa lopp förstås. Det kräver en del disciplin att hålla mitt träningsschema, men än så länge går det riktigt bra. Tanken är att jag kommer att ligga på ungefär denna träningsmängd i de kommande 10 veckorna. Då är min grundträning slut och den lite mer anpassade träningen kommer att ta vid.

Det som slår mig som fascinerande är att jag inte är särskilt slut av träningen. Bevisligen kan man, även som icke-elitidrottare, ha riktigt höga träningsdoser så länge man ”värmt upp” tillräckligt. Med uppvärmning menar jag en längre period av gradvis ökande träning, i mitt fall har det väl varit ca 1,5 år som lett fram till att jag nu kan ligga på denna träningsmängd utan att det är något större problem.

Det som både är jobbigt och trevligt med denna höga träningsdos är att den måste kompenseras med rejäla mängder mat. Dels efter träning för att se till att kroppen inte bryts den och även på eftermiddagarna mellan jobbet och träning. Det förstnämna löser jag just nu med en blandskake bestående av ett proteinpulver från WNC (Triple protein) och Vitargo Professional. Det skulle inte vara riktigt hållbart att ha med mig den mängden som jag får i mig genom den i vanlig mat till efter varje morgonträning. Som mellanmål har jag faktiskt inte haft något riktigt bra alternativ, men igår kväll fick jag lite kreativt överflöd och hittade på ”Superbollar à la Kalle”. Recept kommer i nästa inlägg, men än så länge har jag inte testat dem i praktiken så vi får väl se i eftermiddag om de fungerar bra :).