Den enda som står i vägen är du själv och din hjärna!

Det som är intressant med den typen av idrott som jag pysslar med är hur långt man kan pressa kroppen, men också hur svårt det är. Det är inte svårt ur teknisk aspekt; att simma, cykla och springa kan de flesta i Sverige sedan barnsben, men att systematiskt göra det vecka efter veckan för att tillslut kunna nå sitt mål långt i fjärran, det är svårt.

För några veckor sedan häpnade jag över att jag loggat över 11 träningstimmar och när jag igår kväll sammanfattade föregående vecka hade jag loggat över 13 timmar i min träningsdagbok på funbeat. När jag påbörjade mitt träningsprogram för några veckor sedan var jag riktigt nöjd med att mitt distanspass löpning innefattade 14 km och igår loggade jag på ”samma” pass 21 km, alltså distansen av ett halvmaraton som jag förut haft som träningsmål i vissa perioder :).

Det häftiga med kroppen är dess inbyggda minne och inbyggda försvarsmekanismer. Så fort man sprungit en viss tid är kroppen ”van” vid den ansträngningen och kommer därför att optimera sig för den, detta gör att för att bli bättre måste man förändra genom att till exempel förlänga distanspasset eller genom att ändra på upplägget för intervallerna. På samma sätt som kroppen anpassar sig så försöker den också skydda sig genom att skicka signaler till hjärnan som säger åt kroppen att vila och sluta när det börjar bli jobbigt, det är det riktiga motståndet och hindret att lära sig hantera för det försvinner inte.

Att hitta motivation till träning och framförallt att förmå sig själv att fortsätta när det är jobbigt/tråkigt är det som är svårt. Nedan stolpar jag upp lite av de verktyg som jag använder mig av för att hantera dessa tendenser hos mig.

Prylar

Det är roligare att träna med nya prylar :)Säga vad man vill, men det finns få saker som gör mig så sugen på att träna som att få testa nya prylar. Lyckligtvis inom triathlon finns det obegränsat med dem :). Alla grenarna har sina tillbehör som är mer eller mindre viktiga och dessutom finns det roliga träningstillbehör som kan effektivisera din träning och framförallt göra den roligare. Som exempel har jag sedan denna grundträningsperiod startat skaffat mig ett par fantastiska hörlurar som kommunicerar trådlöst via bluetooth, ett par simpaddlar och ett flytetyg som fungerar både som dolme och bensparksplatta.

Kommunikation

Beroende på vad som får en att tagga till så kan det jag håller på med just här, alltså skriva om vad man gör, fungera bra som en morot. Tränar man ingenting så har man ingenting att skriva om. Det kan dessutom vara nyttigt för att reflektera en gång till över de olika beslut man tar beträffande träning, tävling och kost.

Stöd

Det finns olika sätt att få stöd på för sin träning. Ett populärt sätt nu är att anlita en personlig tränare ett antal dagar i veckan/månaden eller en coach som lägger upp tränings-/kostprogram till dig. Detta är ingenting som jag tillämpar, men jag har istället min fru som peppar mig. Viktigt i kommunikationen med en partner gällande din träning är att du när du känner dig pigg och motiverad bestämmer hur du vill att partnern ska agera när du inte är det. När du 05:30 borde gå upp för att simma, men bara vill ligga kvar och snooza, kommer du vara tacksam i efterhand att din partner sätter en fot i ryggen på dig så att du trillar ur sängen istället :). När du på helgen säger att du är sjukt omotiverad till att köra ett långpass löpning är det lättare om partnern lockar med en bastu när du kommer hem o.s.v.. Viktigt är i alla fall att partnern vet vad du vill så att de kan vara tuffa mot dig när din hjärna försöker lura dig att inte träna.

Bryt ned allt i intervaller

En anledning till att det är så lätt att pressa sig själv när man tränar intervall är för att man mellan intervallerna ofta får vila lite, men det är också för att man lurar kroppen att det inte är så långt man behöver träna för att få sin belöning. Detta går att tillämpa på allt. Ska du t.ex. simma 1500 m, gör det som 3×500 m eller varför inte 5×300 m. När jag igår sprang 21 km på löpband (fantastiskt tråkigt och verkligen ett psykologiskt prov) började jag redan efter 20 min räkna på hur många procent jag avverkat och insåg att jag ”bara” hade 80 % kvar, sen hade jag snart sprungit 45 min och då var det ju bara en timme kvar. När jag sprungit 1 timme var det bara 45 min kvar o.s.v.. Har man små delmål i de längre målen blir det ofta lättare, inte fysisk men definitivt psykiskt!

Det finns säkerligen fler sätt att hitta motivation och det är inte säkert att ovanstående sätt fungerar för andra än mig, men det viktigaste är att lära känna sin kropp och hur den reagerar. Det är viktigt att veta hur din hjärna försöker förmå dig att sluta plåga dig själv under träningen för att hitta verktygen att motstå psykets frestelse att stanna upp och vila. En sak är säker, du och din kropp klarar mycket mer än vad du tror!