Race report: Intersportloppet 2014

IntersportloppetJag hade sett riktigt mycket fram emot att få köra det här loppet då det är samma sträckning som halvvasan, dvs. ett ganska trevligt långlopp att starta säsongen med. Nu blev det inte riktigt så, utan p.g.a. snötillgången blev loppet flyttat till Grönklitt i Orsa. Det var väl inte hela världen, men det blev ett lite tyngre lopp än jag tänkt. Däremot fick jag ju se detta Grönklitt som alla snackar om.

Hursomhelst hade jag nog önskat lite bättre förutsättningar när jag stod på startlinjen i säsongens första lopp. Jag menar, 22 km på ”snö” (läs gräsblandad snö) i något som, om man kisar klockan 06:00, skulle kunna kallas spår, är väl inte den bästa uppladdningen. För att säkra upp har jag ändå kört en del stakmaskin och framförallt har jag ju ändå tekniken att falla tillbaka på.

Det här loppet började i alla fall med en riktigt bra uppladdning. Ni vet de där vännerna som man inte träffat på hur lång tid som helst, men sedan känns det som om det var igår? En sådan vän har jag i Jennie Mörk. När jag slängde ut på FB för några veckor sedan att jag letade boende i Orsa inför loppet, fick jag svaret från Jennie att ”hos oss i Evertsberg får du alltid plats”. Sagt och gjort landade jag hemma hos Jennie, Andreas och lille Elvis i Vasaloppsland (De bor bokstavligen på Vasaloppsspåret efter kontrollen i Evertsberg) på fredagskvällen, 8 år sedan vi sågs sist och vi började precis där vi slutade. Efter rejält med pasta och köttfärssås, ett par glas rött, glass och kaffe blev det dags att valla skidorna. Tack vare syster Marie Mörk (som driver www.sportkullan.se) hade jag ett riktigt bra vallaställ att valla på vilket alltid är skönt. Enligt prognosen (som skulle visa sig att ändras när jag somnat) skulle det vara -8 °C vid starten och mellan -6 och -5 °C vid målgång vilket gjorde att valet av glidvalla föll på mättning av belaget med CH7 och toppning med LF7. Det skulle sedermera visa sig att det aldrig blev så varmt som -8 °C, utan det låg snarare på -10 °C hela loppet, vilket resulterade att jag fick slita rätt hårt utan glid hela loppet.

Pang, startskottet gick 11:00, och loppet var igång. Det är något speciellt med starter i skidlopp där man inte startar i seedad ordning. Det finns människor, som måste veta med sig att de inte kör så himla fort, som lik förbannat ställer sig precis bakom snöret till eliten. Detta gör att första 5 km är en kamp att ta sig fram genom fältet med långsammare åkare och framförallt dra ut startfältet. En annan sak som förvånar mig är hur okunniga människor är gällande hur man visar hänsyn i spåret, dvs känner du att du ligger i vänsterspår men inte åker om någon i det högra spåret fall då in i det för att släppa förbi folk bakom. Såja, nog gallat för nu :).

Bansträckningen blev 2×20 km med vätskekontroll efter 10 km, 20 km och 30 km (något som skulle visa sig vara för lite för mig). Väldigt stakvänlig terräng, med ytterst få riktigt tunga backar. De där få känns dock när de väl kommer :). En av dem låg med 5 km kvar på varvet och den sög rejält, även på första varvet men, framförallt på andra varvet. Jag försökte under loppet försöka hitta någon lämplig rygg att köra med, men fick nöja mig med att ligga och dra själv till största delen. Med dåligt glid på skidorna var inte detta så jättekul, men det var rejält fostrande :). Jag har ju börjat att träna med sportdryck i kroppen under mina träningspass vilket gjorde det självklart att ta 1-2 muggar med sportdryck på kontrollerna vilket jag gjorde. Problemet blev när jag gick in i backen som jag nämnt med 5 km kvar, för här kom träpåken flygande från ingenstans och bonkade mig. Jag fick helt slut på energi och gick in i något slags trans. Tills dess hade loppet varit rätt njutbart, men från och med det var det bara att kriga in i mål. Min nya fartdräkt tillåter mig inte att få med mig energi utmed spåret så jag måste hitta ett sätt att få med mig energi när jag inte kan ha egen langning…

Spurtstrid mellan Jimmie Johnsson och Daniel Tynell. Foto: IFK MORA SK

Spurtstrid mellan Jimmie Johnsson och Daniel Tynell. Foto: IFK MORA SK

Sluttiden för mig landade på 2:35:05 och får nog anses som godkänt efter omständigheterna. Vi får se på onsdag vilken seedning det ger, men det ser ut som 5:e eller 6:e led. Målet är hursomhelst startled 4 så det blir till att prestera bättre oavsett, men det var riktigt skönt att få ett någorlunda formbesked så här långt innan Vasaloppet. Nästa helgs lopp Stockholm Ski Marathon har blivit flyttat till den 16/2 p.g.a. snösituationen i Stockholm, men det är rätt bra för då får jag en hel träningshelg uppe i Sundsvall istället för att behöva åka hem på lördagen. Vinnare i Intersportloppet blev Jimmie Johnsson för fjärde året i rad. Det blev en spurtstrid med Daniel Tynell och sluttiden blev 1:38:49! Man får trösta sig med att det faktiskt är deras heltidsjobb :).