100% småbarnspappa, 100% jobb och 37,5% träning

En talande bild för hur en dag kan se ut

En talande bild för hur en dag kan se ut

Det är ganska roligt vad mycket man får höra när man väntar barn. ”Passa på nu, för när du har barn blir det inte av” eller ”Det där kommer aldrig fungera sen”. Som tävlingsmänniska blir jag ju bara triggad av sådant där. Nu är min älskade lilla prinsessa här sedan 5 veckor och hur har då livet blivit? Visst har det blivit förändring, men det är väl inte så konstigt när man går från ett hushåll med två personer och två som kompromissar till ett hushåll med tre personer och två som kompromissar :). Skämt åsido så finns det en stor nyckel till framgång för att lyckas med det som jag håller på med och det är en stöttande partner. Det finns ingen som är så stöttande som Aida, som trots stundtals sömnlösa nätter ändå peppar mig när jag ska ut på 100 km cykelturer på helgmornar och löprundor på fredagskvällar. För Aida är det familjen Ericsson som tränar för IRONMAN. Att det sedan är jag som kommer att köra själva loppet den 16 augusti spelar liksom ingen roll, det är fortfarande familjens projekt.

Föregående vecka såg ut som följer rent tidsmässigt: 100 % jobb (40 timmar), 37.5 % träning (15 h) och 100 % småbarnspappa (resterande). Jobbet är redan förutbestämt tidsmässigt och träningen blir ju vad den blir, men är ganska kul att relatera till en arbetsvecka. När det kommer till rollen som småbarnspappa så kommer ett av våra knep som familj och som jag tror att många kan ha nytta av, redogör för era förväntningar så att de inte går skilda vägar. Till exempel är det Aida som lagar mat i veckorna, medan jag gör det på helgen. Något annat skulle för oss, med rådande situation, vara helt omöjligt och därför är det ingen idé att förvänta sig det. Har man dessutom ett hållbart mål kan man vara småbarnspappa till 100 %.

Ett annat knep som man kan tillämpa, förutsatt att man har en lagom distans till jobbet, är att transportera sig till och från med hjälp av någon träningsform. I mitt fall blev det under föregående vecka två dagar med cykel till och från jobbet, samt en dag med en distanspass löpning hem från jobbet. Jag har ca 25 km till och från jobbet vilket alltså gav mig ca 100 km cykling och 25 km löpning. Då äter inte träningstiden upp familjetiden och dessutom tar det inte mycket längre tid att ta sig till och från jobbet (undantaget distanspasset löpning förstås). Viktigt att tänka på är att ha en plan för dessa pass så att det inte bara blir en slö transport. Visst ger det också träning i viss mån, men det är bättre att lägga upp det som intervallpass med spurt på vissa vägskyltar eller backar till exempel.

När det sedan kommer till helgen är det viktigt att ha ett förutbestämt mål med vad man vill ska klaras av även här. I mitt fall var det att olja vår 300 kvm altan, vilket tog ca 16 h i beslag. Är man sedan morgonpigg så kan man göra som jag att sticka ut på sitt distanspass på cykel kl 06:30 vilket gör att man är klar med träningen lagom tills dess att tjejerna ”sovit” ut och är redo för frukost (96,4 km senare :)). Då har man mer tid tillsammans och dessutom mycket tid till att arbeta med hemmasysslorna.

När man skriver ett sådant här inlägg är det väldigt många som blir provocerade och det är väl lite meningen också :). Viktigt att säga är att, det här fungerar för mig och min familj. Det betyder inte att det fungerar för alla och det som passar för andra fungerar inte nödvändigtvis för mig, men det viktiga budskapet är att DET GÅR OM MAN VILL! Ser man bara till att kommunicera, sätta upp mål och agera som ett lag så kommer det att fungera även om det finns en person i hushållet som aldrig kompromissar, lilla prinsessan :).