Race report: Stockholm Royal Park Aquathlon 2014

För första gången i sportsammanhang var jag riktigt nervös inför detta lopp. Sådär nervös så att jag hade svårt att sova natten innan, sådär nervös så att så att man zonar ut och ”dagdrömmer” när folk pratar med en… det var nog rätt nyttigt, för nervositeten var berättigad. Det handlade inte om att jag var nervös över att prestera högt och hamna på någon pallplats för det har jag inte kapacitet till, men den handlade om att jag för första gången i mitt liv skulle simma 5 km…

I en relativt nystartad grupp på Facebook, ”Öppet vatten”, kom det för några veckor sedan en fråga om det var någon som skulle vilja köra Stockholm Royal Park Aquathlon för Medleys räkning. Medley, som var med som sponsorer, hade ett antal tävlingsplatser och ville fylla de sista. Jag sa att jag gärna skulle köra och utan att tänka mig för sa jag att jag ville köra tävlingsklassen 5 km simning och 21 km löpning. Det var först när jag hörde träningsvänners reaktion på detta som jag insåg att det var långt :).

Att springa 21 km är ju inga problem eftersom jag gör åtminstone ett sådant eller längre löppass per vecka, men att simma 5 km var en annan femma (no pun intended). Hittills har mitt längsta pass varit runt 4000 m, men då med diverse intervaller och dessutom i bassäng. Nu skulle det simmas 5 km distans i öppet vatten… Planen blev helt enkelt att ta det som en rejäl genomkörare där jag får känna på masstart i vatten och dessutom simma längre än IM-distansen som väntar om 33 dagar. Mål ska man ha och det satte jag upp ett, 3:15 fördelat på ca 1:30 för simningen (som skulle inneburit ett snitt på 1:48/ 100 m) och 1:45 för löpningen (snitt på 5:00 min/km).

Morgondagens setup för #stockholmaquathlon #orca #head #asics #simning #openwater #5k #löpning #21k startnummer 313 för den som vill spana ute på djurgården imorn. Starten går 08:00... #theroadtokalmarUtrustningsmässigt blev det min racesuit från Orca i botten och min Enduro 3.8 våtdräkt från Orca tillsammans med dubbla badmössor och mina spegelglas från Head på simningen. På löpningen skulle jag ta av våtdräkten och slänga på min kompressionsstrumpor, mina Asics Noosa-Tri 9, en skärmmössa och ett handledssvettband. Något som jag inte tog hänsyn till, ovanligt för mig, var energi under loppet… detta för att det stod att det skulle vara vätska- och energistationer vid varvning och halvvägs ute på löparbanan. ”Energi” tolkade jag som någon form av gel eller bar så jag gav helt enkelt ingenting till Aida att ha med sig där hon skulle hänga och heja på mig vid varvningen. Det skulle visa sig att ”Energi” var enbart sportdryck…

Milebreaker Shop Online -Beet-it Sports PRO-Elite Bar. 60 gram

Beet-it Sports PRO-Elite Bar

Jag var på plats en timme innan starten som skulle gå 08:00 och tog då min sedvanliga ”en-timme-före-start-bar” som dagen till ära fick bli den nya BeetIt-baren. Medan jag gick och mumsade på den rekade jag startplatsen, uppstigningen efter simningen och växlingsområdet. Jag kände mig riktigt taggad när jag tog på mig alla kläder. 20 min innan start var det genomgång och även här blev jag varse om att det kanske var lite kaxigt att välja tävlingsklassen… ”vi vill att alla som kör tävlingsklassen ligger längst fram i starten”. Starten skulle gå från vattnet och när repet drogs upp var det bara att köra. Härligt när man ligger i linje med OW-landslaget som ska köra långa simsträckan utan våtdräkt… jaja det var ju bara att köra.

5, 4, 3, 2, 1, repet drogs upp och gastutan tjöt. Allas klockor sattes igång och armtagen smattrade i vattenytan. Jag tog tidigt ett högerspår för att gå en marginellt längre väg, men få en lugnare start med mer fritt vatten. Väl vid första bojen var jag i princip i höjd med täten i alla fall. Jag hittade ett par fötter som körde i ett lagom tempo för mig så jag sög tag i dem, men lagom till att man kommit in i lunken kom det en sneseglare från vänster och simmade in i mig så att jag tappade dem.

Jag hittade egentligen aldrig några bra fötter att gå på resterande delen av simningen vilket var rätt psykiskt jobbigt då det blev till att simma 5 km i princip själv. Första 500 m var det rätt mycket folk, men sen vek de som bara skulle simma 1 km av och tillbaka; vid 1 km bojen vek de av som skulle simma 2 km och det var då loppet började kändes det som. Hela djurgårdsbrunnskanalen, med sina stensatta banker, liknade en lång slingrande korridor. Varje gång man tittade upp för att få ett riktmärke så fanns det ingenting, ingen ny boj att ta sikte på och i princip inga människor tills det efter 2 km simning kom något i motsatt riktning som på håll såg ut som en liten motorbåt. Vattnet sprutade som om det var en vattenskoter, men ljudet fanns inte där… det var OW-landslaget som redan varit uppe och rundat 2,5 km bojen… shit vad det gick!

Upp ur vattnet, vinglig som 14e man. Foto: Roger Ström

Upp ur vattnet, vinglig som 14e man.
Foto: Roger Ström

In under sista bron och sedan runt bojen som låg i utloppsmynningen till kanalen… nu var det bara hälften kvar :). Jag har aldrig haft på mig simglasögon så länge som jag hade nu och det började göra ont mellan ögonbrynen så jag fick stanna upp vid två tillfällen och ta av och sätta på dem så att trycket släppte lite. Om simningen genom kanalen var jobbig psykiskt på vägen ut var den ännu jobbigare nu. Samma slingrande väg tillbaka, men tillslut kom bron och sedan 1 km bojen. Då fick jag min första och enda kallsup… i ett vatten som är allt annat än rent. Först kändes det lite illa, men det kändes ändå som att jag skulle kunna fortsätta. 250 m senare kom reaktionen från magen som kastade upp vattnet tillsammans med min BeetIt-bar som p.g.a. sitt höga innehåll av rödbeta färgade vattnet runtomkring mig helt rött :). Spännande upplevelse kan jag säga… för en sekund tänkte jag att jag var tvungen att bryta, men det kändes faktiskt helt ok efter spyan så det var bara att simma klart de 750 metrarna som var kvar.

Upp ur vattnet som 14e man och längs den röda mattan gick vägen in i växlingsområdet. Ut med vägen stod Roger och Sofia (som kom trea i klassen 1 km simning och 7 km löpning) som bägge hejade på. Väl i växlingsområdet hade jag som tur var lagt en gel som väntade på mig. Vinglandes lite smått ut balans efter 1:23:32 i vattnet fick jag av mig våtdräkten, torkade lite lätt underbenen och försökte nu få på mig mina kompressionsstrumpor… sjukt komplicerat! Får träna mer på detta inför Kalmar. Det resulterade i att jag spräckte den ena strumpan men de satt där de skulle bägge två och fyllde sin funktion. Så här i efterhand hade jag lika gärna kunnat köra med vanliga strumpor eller barfota, men nu är jag erfarenheten rikare att göra en blöt växling till kompressionsstrumpor… På med skärmen och iväg!

Nöjd efter första varvet med skön löpning, utan någon smärta. Foto: Aida Ericsson

Nöjd efter första varvet med skön löpning,
utan någon smärta. Foto: Aida Ericsson

Jag tog rygg på en snabb herre som gick ut samtidigt som jag. Fick släppa honom efter första varvet som gått lite fort för min smak 4:30 min/km, men det tackar jag för då resterande två varv kändes väldigt avslappnade. Löpningen gick på en trevarvsbana à 7 km från djurgårdsbron nere vid kmk hela vägen upp till tullbron nere vid utloppsmynningen för kanalen. Motvind som fläktade hela vägen upp och medvind hela vägen ned. Platt och snabb bana som kändes riktigt skön. Normalt gillar jag inte varvbanor, men just den här gången kändes det rätt skönt att kunna bocka av varv efter varv.

När jag efter första varvet förstått att det inte var någon mer energi än sportdryck slängde jag iväg frågan till Roger om han hade någon gel till mig inför sista varvet, men no luck… Jag plockade in en placering per varv och slutade på en 12e plats, när jag faktiskt slog personligt rekord på halvmarathonsträckan 1:40:05. Växlingen var nog en av de långsammaste i fältet på 03:39, men en sluttid på 3:07:15 och 8 min bättre än målet är någonting som jag är riktigt nöjd med. Att jag dessutom höll 1:40/ 100m under simningen kändes som ett skönt formbesked inför Kalmar.

Ruggigt kul lopp som jag definitivt kommer köra nästa år igen… Sub3 får det bli som mål! Klart är i alla fall att jag måste bli en snabbare löpare. Skönt att det finns utrymme för förbättringar! Vintersäsongen är räddad :).

Målgesten är ju den viktigaste... Foto: Aida Ericsson

Målgesten är ju den viktigaste… Foto: Aida Ericsson

Nöjd och glad efter väl genomfört lopp! Foto: Roger Ström

Nöjd och glad efter väl genomfört lopp! Foto: Roger Ström