Summering av 4 veckor i +30 °C och 17 dagar kvar!

Det här blir nog ett rätt långt blogginlägg då det var ett tag sedan och det har hänt en hel del…

Det har ju alltså varit fyra veckor av semester och nu är man tillbaka på kontoret, men den här tropiska hettan har fortfarande inte lagt sig! Jag väljer att dela upp de gångna veckorna i två olika delar, prylar (det har blivit en del nytt) och träning.

Prylar

Som bekant sket sig det ju rätt kapitalt för mig på vätternrundan och eftersom det skedde i 40+ km/h så sket det sig rätt hårt även för min cykel. Som tur är har jag världens bästa och mest givmilda fru som tyckte att jag istället för att reparera hojjen skulle få en ny av henne i födelsedagspresent. De som känner min fru vet att hon inte gör någonting halvhjärtat och så heller inte med min nya cykel… Jag fick en BH G5 med SRAM Force/Red komponenter och ett par ZIPP 303 firecrest, total vikt ca 7 kg och går som ett spjut. Cykeln kommer att få en egen bloggpost inom kort.

Under första riktiga triathlonpasset på den nya cykeln sket det sig med min trotjänare till klocka Polar RCX5. Jag kom upp ur vattnet efter 2100 m simning och såg att jag fått imma på insidan av glaset… skumt tänkte jag och växlade till cykeln. Ute på cykelrundan fick jag totalt fyra helvetesskurar på mig och när jag skulle växla till löpningen var klockan död… Jag har behållit klockan i väntan på att det ska släppas någonting riktigt giftigt i triathlonväg på klockmarknaden, men nu blev jag helt enkelt tvungen att köpa en ny. Som polarfan har jag gått och väntat på V800 länge, men efter att ha lästs DC Rainmakers in-depth-review på den tänkte jag om och landade i Garmin fenix 2. Jag är riktigt nöjd med den och framförallt för att ha tagit steget över till Garmin. Den kan göra allting som den dedikerade triathlonklockan 910XT kan, men den har dessutom accelerometer i pulsbandet vilket mäter stegisättningen när du springer och du kan dessutom använda den som en vanlig klocka :).

Som jag nämnt var min tidigare våtdräkt, Orca S4, snäppet för stor (läs två storlekar) och det kändes som att jag var en bunkerbåt med vatten i lasten när jag simmade på årets första OW-simpass. Snälla föräldrar som jag har fick jag en ORCA 3.8 enduro, i rätt storlek, i födelsedagspresent och jäklar vilket lyft det blev i ordets bägge innebörder. Det känns verkligen att dräktens inbyggda exocellpaneler hjälper till att hålla vattenläget på ett mycket tillfredsställande sätt!

Med mer tid i tempobågen nu när gruppcykelsäsongen, för min del, var över så blev det hög tid att se över cockpiten. Det resulterade i en klockmonteringsanordning bestående av garmins bicycle mount monterat på profile designs universal control mount, samt en aerodrinkflaska från profile design så att jag ska slippa bryta aeroposition förutom när jag behöver fylla på flaskan. Har kört med setupen ett tag nu och känner mig mycket nöjd.

Sist, men absolut inte minst, så fick jag en ny hjälm av mina svärföräldrar i födelsedagspresent. Giro Air-attack… lika snabb som den ser ut, ruggigt bekväm och sitter som en smäck! Som bekant tog min förra hjälm 50 % av smällen under vätternrundan (de resterande 50 % tog min höft) och klövs itu, därav behovet av en ny hjälm. Jag gillar verkligen visiret på hjälmen dels för att det ger ett ruggigt bra vindskydd, men också för att man när man kör med glasögon tenderar att få partier som stundtals inte täcks, samt att de ibland tenderar att glida…

Träning

Semestern började med att vi kidnappade min kollega och vän Per till hans svensexa som vi planerat uppe i Sälen. Helgen var full av aktivitet och bland annat skulle det bli downhillcykling… Den onda höften, efter vätternrundan, hade precis börjat återhämta sig när jag under första åket gjorde en framåtvolt över cykeln och landade på samma höft… Smärta!!! Första tanken var att allt nu var över, att jag skulle hamna på sjukhus och att Kalmar bara var att glömma… 15 min senare cyklade jag igen :)… Pain is temporary, glory is for ever tänkte jag och vips flög cykeln omkull under mig på en av de blöta spängerna. Vanan trogen landade jag på höften igen…

Med anledning av höften som nu mer liknade en tredje skinka… jag skojar inte den var enorm! blev det inte så mycket löpning i början av semestern… Helgen efter kraschen skulle jag ju simma vansbro, men eftersom den blev nedkortad till 1500 m kändes det inte helt berättigat att sitta 8 timmar i bil för typ 20 min i vattnet. Följaktligen blev det 4000 m i Rösjön istället och simformen började nu så sakteliga infinna sig vilket var skönt eftersom jag veckan efter, av någon outgrundlig anledning :), sagt ja till att köra SRPA 5/21. Som race reporten beskriver så gick ju det över förväntan, men en sak stod helt klar… jag måste bli en snabbare löpare.

Jag hade hört talas om ett gäng som kallas för terrible tuesdays (TT) som startades av Mikael Nelker och vars filosofi är att man aldrig kan pressa sig själv så hårt som när man kör i grupp med andra… följaktligen träffas de på tisdagar och kör intervaller tillsammans. Oblyg som jag är slängde jag iväg frågan om man kunde få hänga med på träningarna eftersom jag behöver bli en snabbare löpare och snabbt kom svaret; självklart! Vi får väl se om ett år, men jag gissar på att jag nästa år kommer göra betydligt bättre löptider än jag någonsin gjort och efter två genomförda pass med gänget känns det riktigt bra… eller ja det känns för jävligt, men det är ju meningen :).

Semesterns bästa pass var mitt riktiga test inför Kalmar och gick av stapeln den 19/7. Passet skulle bestå av 3,9 km simning i Blidösund, 125 km cykel på Yxlan (5 varje à 25 km) och 16 km löpning på densamma. Jag stack iväg på simningen strax innan 07:00 med pappa i följebåt. Jag kom in i en bra fart redan från början och hittade andning och riktning bra. Strax innan Kolsvik vände jag tillbaka och efter 56 min klev jag upp ur vattnet… snabb och pigg. Eftersom växlingen innebar en del löpning var jag rätt nöjd med 6 min på den innan jag stack ut på cyklingen. Tanken var att snitta 32 km/h, men jag hade inte funderat så mycket över hur kuperat Yxlan är… 1560 höjdmeter över 125 km cykling gjorde att jag fick slita lite med låren för att tillslut landa på 32,6 km/h i snitt. Detta fick jag såklart sota för på löpningen som landade på 5:27 min/km. Givet att detta var min första längre distans triathlon så är jag riktigt nöjd, särskilt med tanke på att tiderna jag presterade hade räckt till 30e plats på helgens SM i Jönköping och det var ändå träningsfart.

Nu känns det i alla fall som att jag gjort vad jag kunnat för att prestera bra i Kalmar, det ända som inte riktigt är där jag velat är löpningen. Jag är nu inne i min sista hårda träningsvecka innan det blir två veckor av hyfsad lugn och ro… 17 dagar kvar och jag längtar som sjutton!